I kveld er det klart for den første av tre delfinaler av Melodi Grand Prix, og escNorge har denne uken publisert bidrag og meninger om årets startfelt fra samtlige nordiske land. I dag avslutter vi med Finalnd og ikke et helt ukjent ansikt som vi presenterer slik:
Finlandssvenske Thomas Lundin er et velkjent og respektert ansikt for de fleste Eurovision-fans. Som fast paneldeltaker i programmet Inför Eurovision Song Contest på SVT i hele ni år viste han både innsikt i og engasjement for konkurransen når han kommenterte de ulike deltakerlåtene. Ved siden av ESC-interessen har Lundin vært programleder både for spørreprogram og talkshows på TV, og han har dessuten opptrådt både som visesanger og musikalartist i ulike oppsetninger i Sverige og Finland. Siden 2009 har han vært frilansjournalist, hovedsakelig med radio som arbeidsfelt.
Her er hva Thomas mener om årets norske startfelt:
Betyg för låtarna i Norsk MGP 2014:
Många schlagerfans i Sverige och Finland har frågat sig var alla bra låtar håller hus i år? Svaret är tydligen: I NORGE! Vilket snyggt startfält! Här kommer mina spontana tankar efter att ha HÖRT låtarna. Allt kanske förändras när man SER dem. Ingen musikstil är så visuell som schlagern…
Semifinal 1
Hilda & Thea Leora: Best Friend’s Boyfriend
Energisk och bra radiopop, men tyvärr ganska strömlinjeformad. Låter lite som de där svenska låtarna som i början av 2000-talet vart och vartannat år representerade Estland i ESC. Plus för bra röster!
Mo: Heal
Det här smakar 2014, fräscht. En spännande låt. Men jag undrar om det är inte är lite för coolt och tillbakalutat på schlagerscenen? En bra scenshow kan vara räddningen. Till final, tack!
Dina Misund: Needs
Jag är svag för akustiska schlagerlåtar och bra röster. När Dina sjunger lägger jag allt åt sidan och bara lyssnar. Trollbindande! Den här låten skulle troligtvis vara chanslös i Köpenhamn, men det gör inget. Jag älskar den ändå. Min favorit i semifinal 1! Final.
Linnea Dale: High Hopes
Klanderfri radiopop. Känns modernt och lite suggestivt… Det som byggs upp i versen faller tyvärr när den platta refrängen kommer. Med en bättre refräng skulle den här vara farlig!
Timbre & Frikk Heide-Steen feat. Ida Stein: Frozen By Your Love
Om det här är lika bra LIVE som det är på skivan är det här en vinnarkandidat! Mycket effektiv låt som kommer att tvinga upp halva Europa på dansgolvet! Bra röster! Final.
Till final vill jag ha: Dina Misund, Mo och Timbre & Frikk Heide-Steen feat. Ida Stein
Semifinal 2
Cir.Cuz: Hele verden
Proffsigt producerat, men mycket förutsägbart och därför ointressant. Jag blir inte överraskad en enda gång under hela låten. För mig är det ett stort minus, för nån annan kanske ett plus? Stort plus i alla fall för att de sjunger på norska.
Martine Marbel: Right Now
Också här faller det på refrängen, tyvärr! Fram till den är det här en vinnarkandidat. Jag gillar hennes röst och hennes tonfall. Och verserna vill jag gärna höra igen och igen. Snygg produktion. Final.
Oda & Wulff: Sing
Den här älskar jag från första sekund! Känns originellt – trots att hela konceptet ändå följer ett mycket klassiskt schlagerkoncept. Antagligen är det artisternas röster och deras sätt att MENA varje ord i den trots allt ganska imbecilla texten, som drabbar mig. Den här vill jag genast höra en gång till. Min favorit i semifinal 2! Final!
Knut Kippersund Knesdal: Taste Of You
Här har man på ett fantastiskt sätt lyckats kombinera svensk 80-tals schlager a ala Skara med 2010-talet. Kanske lite för anonymt för att göra det djupa intrycket, men mycket behagligt så länge det varar. Med ett charmigt framförande kan det här gå långt! Final.
Charlie: Hit Me Up
Bra radiopop, men alldeles för juvenilt för min smak. Kunde ha vunnit MGP Junior.
Till final vill jag ha: Oda & Wulff, Knut Kippersund Knesdal och Martine Marbel
Semifinal 3
Moi: Bensin
Det här är troligen lite «för svårt» för att gå hem hos den stora publiken. Jag hoppas att jag har fel – för mig får Moi GÄRNA ta sig till final. Intressant, överraskande, lockande. Och en refräng som sätter sig. Min favorit i Semifinal 3, som är den sämsta deltävlingen i mina öron. Final!
El Cuero: Ain’t No Love (In This City No More)
Det här känns som den mest förutsägbara låten av alla. När de slår i gång det första ackordet inser man hur hela låten kommer att låta… Och ändå minns man den inte efteråt. Trist.
Ilebek: Who Needs The Universe
En intressant artist och röst kan rädda de mest platta låtar. Låten i sig övertygar inte alls, men jag gillar Ilebek. I den här semifinalen räcker det till final.
Elisabeth Carew: Sole Survivor
Oj vad jag blev negativ nu – men låtar av den här typen är jag bara SÅ trött på! I min värld har den här låten INGET nytt att komma med. Det smakar 2004 och inget är så gammalt som det 10 år gamla. För nytt för att vara retro, liksom. Det hjälper inte att Elisabeth sjunger bra.
Carl Espen: Silent Storm
Nej. Det här griper inte alls tag i mig, på det sätt som jag känner att det BORDE göra. Melodin känns virrig och framförandet lite «gnälligt». Kanske det blir mera berörande live? För så där i princip gillar jag ju sådana här låtar. I den sämsta semifinalen tycker jag ändå att den här ska få gå till final.
Till final vill jag ha: Endast Moi. Men måste jag välja två till blir det Ilebek och Carl Espen.
escNorge takker Thomas, Finland og alle andre bidragsytere for synsinger og meninger: Her er de fire tidligere artiklene i serien:
